och hur man nu ska hinna blogga är en gåta inser jag. Jag är glad om jag hinner äta en gång under dagen och duscha ibland.

Den lilla flickan kom ut efter tung graviditet, utdragen förlossning på 51 h med snabbt slutskede och avslut på operation på grund av cystan och så när hon kom var allt värt det förstås. Förlossningen på Östra är toppen, BB är skrot tyvärr. Fantastiskt hur kroppen kan sluta ha ont i ryggen direkt efter förlossningen stund och att man redan glömmer efter en månad att man inte tänkte göra om det.

22 januari föddes hon och blev nattsuddare som morsan. Hon gillar överhuvudtaget inte att sova. 8h/dygn med powernaps tycks gärna räcka.

Vilken tur att just vi fick världens finaste flicka som man bara är tokkär i.

Efter att ha krympt i två veckor ökar hon nu rejält från vecka till vecka. Från 53 cm och 3610 g till ner till 3000 g pga amningsstrul och ingen BB-hjälp till idag 59 cm och 5160 g.





Adios nu är jag mammaledig, MED barn - ljuvligt!!!

En dag efter BF och inga känningar just nu.

Grym smärta i ryggen sedan en månad nu, hela högersidan känns förfärlig och jag ber för att det ska kunna försvinna efter förlossningen.

Jag har lagrat med bra böcker till dagarna efter födseln på BB. Den 600-sidiga "En nästan vanlig man" tog slut i ett nafs.

Jag har beställt och hunnit få böckerna, nu saknas bara ett digitalpiano...och en bebis haha.

Träningen startade inte 1 januari igen, den är fortfarande nerlagd efter att jag sträckt mig i ryggen och behandlats hos kiropraktor. Men förmodligen spökar tumören från framsidan och trycker även den på mina revben så nu släpper inte värken någon gång under dagen.

Men jag sitter fortfarande med benen i kors. 2011-01-10 eller 2011-01-11 är ju schysta datum eller trettonde som oss systrar i släkten. Vem har bestämt att schyst ska stavas med ett s???

Magen står ut under kappan som inte går att stänga, efter att jag pulsat runt på isklädda gator känns det som om det kan vara förvärkar, men hur ska man veta det när man aldrig förr varit havande. Undrar vad barnvagnsdragande mammor tänker och deras män som med stora ögon tittar på en.

Det verkar dessutom som om alla tjejer tagit slut lagom till det är vår tur, tji fick jag med söta tjejkläder och att ta med dottern på mina pass, kanske fostrar en ny balettkille då´rå. Barabara The thing är frisk så spelar det ju ingen rock´n roll. 


Kan ju också fungera...=)

Imorgon till läkaren för fortsatt sjukskrivning sedan ska jag försöka att inte ha fler saker inbokade mer än barnmorskan ett par gånger till eventuellt.

Nu bara 5 dagar till BF. Och i huvudet moler nu lite lite huvudvärk igen som var värre igår och stillades med första två Alvedonen på ca 7 månader. Alvedon påverkar killarnas bildande av organ stod det ju i GP för inte så längesedan, men det får faktiskt vara färdigbildat där inne nu.

Och det blir när det blir när det blir...

Nu får det räcka med symptom innan jag kallas en fullfjädrad hypokondriker.
I fem dagar har jag försökt självbehandla mig själv efter konstens alla regler. Inget hjälpte mot denna åkommas namn som jag vägrar ta i min mun. Stort bräck på fel placering så kan vi säga.
 
Xyloproct, Xylocain, Alcosanal, olja, parfymfri tvål och en BADRING inköps och inget händer.
Hos sjukvårdsrådgivningen svarade de igår att jag borde åka in till sjukan då det kunde vara en blödning från magkatarren.

Idag for jag till min vårdcentral i Askim men fick direktremiss till Kirurgakuten Östra för att karva lite så här några veckor för The Things nedkomst. 

Tre timmar på Östra och sedan glider han in den mörke läkaren som ska göra undersökningen av mig. Sambo har ALDRIG sett mig med så fin julfärg i fejjan som under pågående undersökning. Ingen karvning idag, evntuell efter kommande förlossning. Det är bara att sprita, bedöva, behandla, äta laxersirap =( så är det borta på ett litet kick, en fjorton dagar till sådär bara... När den mörke skönheten började prata om att putta tillbaka bråcket inside sparkade The Thing infernaliskt och mitt lugna yttre spelade mig ett spratt. Vi sprang därifrån med patientband och e-recept. Kanske kanske kan man använda bandet på Liseberg imorgon och åka lite skojigheter för nu får jobbigheterna vara över.

Skön helg hälsar den tomatröda från sin badring.  

Jag tycker att jag hållit humöret ok hittills men idag fick jag mig ett psykbryt. Tack vare en förstående mamma, omtänksam bonuspappa och stöttande sambo så kom jag till "botten" av ännu en dag närmare förlossningen.

I helgen ökade de jävla (ursäkta) smärtorna på ytterligare, dag- som kvällstid och jag vart helt gråtfärdig.

Kanske kanske att de nya smärtorna försvinner ett par månader efter. Men fram tills dess känns det som om jag behöver hämta kraft, men jag hinner inte det när måstena hopar sig.

Nu finns en omonterad spjälsäng i hemmet, ett dyrt babyskydd är inköpt och varför i hela friden sa ingen till mig vart man kan hyra babyskydd för bara 300 kr hela babytiden!!!

Vi vann en tradera-auktion på en BabyBjörn med ryggplatta igår och den hämtar jag imorgon.

Jag fixar mindre och mindre ranteri varje dag, men hur kan man psykbryta ihop för att man sovit 2 h under natten, suttit uppe och läst i skräddarställning med katten på knät.

Skyndar mig när jag väl rullat ur den trötta sängen, vilket tydligen inte gick så fort. Samlar ihop saker för att vara borta en hel dag. Mamsen skulle ha saker jag skulle komma ihåg från olika ställen i lägenheten - nycklar från mitt lederi, en blus jag har för mycket av, en tidning jag brukar ge vidare och jag skulle ha kläder att sitta både fint och grensle i och hinna lämna bilen i tid. Springer med en drickfrukost (Smoothie) då telefonen ringer och jag saknas på bilverkstaden, ingen bensin i tanken, inget lackstift hann hämtas, alla bildelar som skulle monteras var med och faktiskt jag också - med utsmetat smink mer liknande Ozzy Osbourne än en Prinsessa.

Hämtar bilen, priset hutlöst, vad är inte det om man ska klara sig på 7800 kr tills januari ut. Får skrapa hela bilen, invändigt det är nio graders kyla. Alla inköpta bildelar kvar i baksätet, in på verkstaden för att ta reda på om de gjort något och vad. 

Missade därmed informationen på Mölndals BB, men vet nu var ingången är- Östras information var toppen och kanske räcker det, eller tror ni de har julöppet...öh!

Stiftet upphämtat, pannkakssmet gjord och i pannorna och snart en nyttig pannkaksmiddag som tröst.
Annars är allting fint!  

då är det bara att ansöka om HP. Men men men var det inte det jag hade gjort och fått beviljad havandeskapspenning för bara 50% av min tjänst, mindre än det jag har idrott med andra ord. Dessutom är ju inte problemet med idrotten störst utan snarare att stå, pyttegå och sitta som är resten av min tjänst på grund av cystan, de förskjutna kotorna och foguppluckringen. Men det som graviditeten orsakat har inte satt ned min arbetsförmåga något, nej just det. Hoppa i min kropp och känn. Igår gick jag ändå hem på 100 % och ny väntan gäller för att se om jag får några pengar alls.

Tre gånger på en månad har jag skickat in löneunderlag och ändå står det varje dag att jag ändrade senast 2008-01 Hur fungerar Försäkringskassans adminstrativa system - egentligen? Jag är imponerad, har fyllt i 2-4-sidiga blanketter måndag, tisdag, onsdag, torsdag den här veckan + tre läkarintyg ett antal gånger - tur jag tog många kopior och ändå är allt oklart för mig för jobbet för F-kassan.

Är det inte bättre man har varsin handledare som när man bli långtidssjukskriven och inte bara valsas runt överallt och ingenstans.

Nu måste jag träna lite för att kompensera mitt stillasittande.

  

I förrgår började det plötsligt smärta som f-n även på fronten av Prinsessan. Det värkte utan uppehåll precis hela dagen och blev värre framåt kvällen då vi skulle varit på vår andra föräldrautbildningskväll. Världens finaste förlossningskoordinator pratade med mig och gav mig råd...och om det inte blev bättre så fick vi såklart komma in. Kvällen kom och jag fick ringa igen och underbara kooordinator nummer två tyckte vi skulle åka in till Östra specialförlossningsklinik för att kolla att Ärtan mådde bättre än jag.

Väl emottagen till trist väntrum blev vi snart omhändertagna uppe på våning fyra. Söta barnmorska Susanne gjorde CTG på Ärtan som pulsade på i allt från 135-180, Prinsessan fick kissa för att kolla att hon inte hade urinvägsinfektion och ut ur den kraftiga ådern på högerarmen togs lite blod.

Senare under natten kom ännu en barnmorska och frågade om Prinsen ville ha en sackosäck istället för att ligga med sin jacka som en av våra soprumsuteliggare direkt på golvet. Jag fick också en som jag försökte lägga i soffan och lagom till nästa sjok kom igång och smärtade som f-nf-n i magen kom läkaren och konstaterade efter ett antal mangeltryck i magen och uppåt att Prinsessan skulle få pröva på en ny diagnos nämligen magkatarr, tablett, hem och på morgonen mådde hon som just den prinsessa hon är. Till jobbet utan Prinsens vetskap, inget svar i någon av de två mobilerna så Prinsen åkte hem från jobbet för att kolla om vi låg där döda - Ärtan och mamman, men vi jobbade för fulla muggar sin nästnästsista dag på skolan några kommuner bort.

Och försäkringskassan svar på min Havandeskapspenning som skulle börjat i måndags lyser med sin frånvaro. En handläggningstid på två månader var tydligen lite för lite. Under tiden har jag åkt in och ut på akut- och jourmottagningar och hunnit bli sjukskriven heltid medan de skickar ut lönefrågor igen och igen och igen. Varje dag får jag ett brev men inget besked. Kan de kanske samköra sina register hade många nog blivit mäkta imponerade. Jag tjänar inte så varierat från månad till månad i mitt yrke, tycker det känns som om jag har samma lön som för 12-13 år sedan snarare...

Men på Östra finns det änglar och om de inte tagit emot en som de gjorde hade man känt sig mest hyponkondrisk, nu är man lugn och trygg och tacksam över att sådana änglar jobbar på rätt jobb.


 

Förra veckan tvingade jag hem sambon från jobb i Örebro för att vi skulle på första delen av föräldrautbildningen av tre. Det fick jag ångra då kursen var ett skämt!!!

Den mycket okarismatiska Barnmorskan som höll i kursen.
- Öh, ställde du ju just en fråga nu?
- Mm, det finns inget svar på det väl...
- Om jag svarar så här nu, tvärt nej, så kan jag säga absolut ja efter pausen sedan.

Det var i alla fall lite roligt att träffa andra par som så småningom skulle krysta fram en eller två efter årsskiftet för första gången i livet. Varför är det så mycket seriösa människor där ute i världen - som tar sig själva på så storta allvar, jag gillar ju att skratta och skämta och ha kul, är inte livet till för att ha kul?


Ganska likt mig med gitarr

Varför kan en del prata så mycket själva och lämnar så lite space till andra? Jag vill ju höra om alla... 
Ge och ta, eller att behöva skrika för att ta är fortfarande inte min grej.

Vi var planerade först ut på nästa år. En toppenidrottslärarkollega hamnade i samma grupp och ett annat par verkade störtsköna. En hade ätit bittermandel med sina stora läppar. En hade fött barn förut. Fikat var gott, det var långt till toaletten och jag KAN inte sitta så länge, nästa gång måste jag vara uppe och studsa om jag inte ska behöva gråta.

Nu mot dagens andra träningspass - Yogalates here WE come!

Nya grymma sjukgymnasten ska nog få så bra ordning på mig som möjligt. Det känns bra när en yrkesmänniska kan mer än den lekman man själv är. 

Tre fel på ryggen varav två gillar att jag tränar medan en inte föredrar det och straffar mig med sömnlöshet;

- fogspökeri baktill i bäckenet och diskar som ömmar i ländryggen mår inte bra av att jag tränar.

- diskarna lite högre upp i ryggen har krökt ut sig åt höger och diggar inte mina vridmoment i livet, men gillar rörelse för övrigt.

- cystan som trycker mot revben och hakar upp sig på höger sida mår skit av att SITTA - därav lite datortid förutom jobbadministrationen.

Ischiasnerven på vänster sida har börjat lätta på trycket.

Jag har fått massa små spindelåderbråck på benen i mina gamla ärr från tidigare operation.

Magen smörjs in varje kväll, nu åker raffigt randiga stödstrumpor på som jag fixade den sommaren jag drog en hel åder längs hela benet.

                    

Nu syns det att jag är gravid på riktigt. Det tog bara 28 veckor.

Jag äter SuperZink, Folsyra, Super Calcium-Magnesium, Super-C-vitamin, B-12 som alltid, järntabletter, E-EPA och mina vanliga homeopatmediciner.

Vanlig mat är jag nästan aldrig sugen på längre.

OK, du som varit med förr - vad för något bör man ha köpt innan det är dags?

Jag vill knappt en skriva det, känns lite väl avlägset ännu...

vagn
bilstol (babyskydd är det samma sak?)
skötväska
säng av lämpligt slag
skötbord
filt
amningstjosan
blöjor sägs komma i ngt sorts startpaket på sjukan
våtservetter
tvättlappar
salva
olja

Uäh, det här känns verkligen fjärran och inte alls spännande.
Är det bara jag och min granne som känner likadant?