Så här i äggtider

Ja känns likadant som förra gången i vecka fyra, men den här gången tänkte vi inte att det skulle sluta med missfall i vecka 5 igen.

Så här i äggtider passar ju det prefekt som Z. skrev.



GLAD PÅSK!

Nu ut på poängpromenad i gamla förorten med hundvalpen som ska hälsa på alla och mor och bonusfar.


Fästdags



Så var det dags igen och se om det fäst...

Och om så skulle vara så är man liksom redan i vecka 2, märklig räkenskap.

Svårt att lyckas pricka rätt

Det får bli till att beställa ägglossningstest, för jag är kanske inte så regelbundet som jag tror.



Silikon kanske inte heller är så bra.





Och om man nu lyckas så blir det ju ett lucia eller julklappsbarn, vilket man kanske inte önskat i första hand, men är man så gamla som vi kanske man inte kan välja och vraka på datum. Stackars barn...


Mer ligga

Falskt alarm mina vänner. Den platta magen som plötsligt stod ut, den onda ryggen, sen mens och så gjorde vi då testet igår morse - som visade just ingenting och sekunderna efter satte den röda floden igång.

Kollade på nätet och insåg att det nog inte är så lätt som vi trodde. 10 % av de som lyckas pricka ägglossningadagarna och är 38 år blir gravida. 5 % när man fyllt 40 år och 1 % vid 43 år och mer. Medan när man själv är ett barn (15 år) har 40 % då är det väl mer risk att bli gravid än chans.

Bara att ligga...mer i sänghalmen alltså. 


Tecken hela tiden



Man ser det man vill, men i gårdagens paprika fanns...



en bebis!


Nästa tecken

I förra veckan delade brevbäraren ut Vi föräldrar till oss istället för grannen i trapphuset bredvid.



Är det ett tecken...?


Skengravid

Ska det fungera på första försöker någonsin tro?
Ja inte så att jag aldrig haft sex förut fastän jag är nästan fyrtio.

Det känns konstigt i magen, annorlunda på något sätt och ändå så vet vi inte än hur det står till. Om det är någon ärta som fastnat i urmodern där nere.



Jag vet absolut ingenting om att vara gravid, har i arbetslivet hand om 200 barn i veckan, men det gör mig inte expert på något vis.

Jag har aldrig längtat efter barn. Aldrig har jag bytt en blöja och det är väl inget jag ser fram emot. Tömma kattlådan går dock bra. Vill någon att jag ska hålla deras barn en stund, står jag helt frågande och undrar sedan hur länge det tar tills de börjar skrika eller kräkas på min axel.

Men ändå skulle jag nu bli lite ledsen om det inte tog sig. Det är dags och vi vill. Prinsen har alltid vetat att han vill ha barn och jag har hellre samlat på djur.

Det har kommit många tecken på min skengraviditet; illamående, ont i ryggen, det händer något i magen.

På jobbet frågade Soppan 7 år mig resolut om jag har några barn. Vid svaret nej undrade hon varför jag inte gjorde barn då!? Sedan frågade hon om jag hade katt, vilket jag har, och så undrade hon om jag inte kunde föda en katt istället? Vidare började hela bordet med 6- och 7-åringar spekulera i vad som kunde tänkas komma ut ur min rumpa! Elefant, kamel...