Egentligen är det 19 dagar kvar till BF.

Långa sittningar på julafton och hos alla släkter är inte någon favorit. Jag behöver ut och röra på mig.

Har varit en misslyckad julklappsköpare i år och det gör mig hormonledsen eftersom det är roligare att ge än att få. Det här armbandet som jag fick av sambo tycker jag mycket mycket mycket om.



Sedan fick jag praktiskt högtalare till min iPod som ska få följa med till BB om några veckor.

Jag har fått ett par nya vänner från föräldrargruppen, härligt, eftersom jag gett bort mina närmaste sådana nästan varje gång jag separerat efter långa förhållanden. Dessutom har jag sållat bort en del energislukande egocentriska vänner på vägen genom livet också.

Funderar på om inte storebrorsan också ska bort. På julafton såg han inte att syster var höggravid, mamma och jag fick peka, säga tydligt att det inte bara var han som gått upp. Grattis! och sedan var det inte mer snack om det. Vi frågar honom om ditten och datten men aldrig frågar han oss eller mor eller någon annan om hur de har det eller hur andra mår. Det finns liksom inget intresse för någon annan än sig själv och det ger mig precis ingenting att bara ses för att ge presenter till hans barn, honom eller hans tjej när han stängt av för all annan kontakt.

Jag fick mig ett spel på honom på Julafton och kände att jag fick passa mig för att förstöra för den jul som mamma och hennes sambo så fint förberett.

Vi fick "äran" att hämta upp honom och hans barn eftersom hans bil krånglade. När vi väl var framme hoppade han och barnen ur bilden tar sina grejer och går själva iväg mot mammas hus som om vi inte var ett sällskap som anlände. Vi hade mat med oss att bära, julklappar och en katt och fick med nöd och näppe med oss sakerna. När vi några minuter senare också anlände till huset hade jag surnat till och sa demonstrativt "Ja men tack för skjutsen och all bärhjälp då!" -Vadå svarade brorsan vi hade inga händer över. Barnen, 10 och 11 år, bar inget, brorsan hade lite paket i påsar. Jag kontrade med att det verkligen är något fel i hövvet på honom!!! 

När vi välkomnats med glögg satte vi vår trötta ben och innan mor hunnit sätta sig hade barnen och deras farsa lagt till sig själv av sill, potatis, lax som bara räckte till dem och som vi haft med oss eftersom barnen har råfiskdille. Ingen farsa som säger till, han beter ju sig exakt likadant så hur ska barnen veta något annat?

Jag vill inte bli som honom, jag vill inte uppfostra mina barn så, eller inte ha någon som helst uppfostran snarare. Hur kan en vuxen på 43 år vara sååååååå egocentrisk, självupptagen och ohyfsad trots att vi växt upp under samma tak, detta är för mig en gåta. Och så var det det där med Älska, glömma och förlåta - men till vilken nytta? Alltid finns det något odjur i alla släkter...

Puss och kram och vilken tur att jag har världens bästa mamma, syster och sambo och massa fina vänner.

Nu ut och röra rumpan så att inte ryggen smärtar.