Imorse kl. 04 fastnade jag i nästan-hukställning och trodde jag skulle föda på plats i hemmet. Med lite förvärkar 3 st/h liggande i sängen med katten som huvudkudde lugnade allt plötsligt ner sig igen och jag fick sova mer. Nu är det åter lugna puckar och jag fattar ingenting.

Börjar fundera på om The Thing verkligen kan hitta ut, med tanke på pappans lokalsinne och tidpunkten är ju i alla fall senare än beräknad, vilket var väntat med min tidsoptimism.

Katten är mycket förtjust i Barbapapamobilen som riggats på barnsängen.