Det är spännande att ha en sådan farsa, han får inte epitetet Kungen, det kan Drottningens sambo få istället. Det är Drottningsambon vi kommer kalla morfar.

I torsdags skulle vi samla ihop La Familia. Jag valde ställe efter vad som skulle passa farsans aptit, det vill säga omättlig. Jag bad brorsan som ändå av märkligt dåligt samvete träffar honom ibland att meddela tid och plats. Vi sände även ett vykort till farsan. Som läget var då skulle han minsann inte komma för tills dess skulle han ha tagit livet av sig. Jag struntade i att ändra antal eftersom det hela tiden ändrade sig. Och där gick man och undrade hur många vi skulle bli...

Eller vi visste att hoten brukar vara tomma, men man vet ju aldrig. På natten drömde jag lik förbaskat om farsans hot.

På ett sätt är det positivt, vi båda, har exempel på hurdan man inte bör vara som förälder. Det är inte barnen som ska ta hand om sina föräldrar. Det är inte de som hela livet från pytteliten till vuxen, ska se till att man träffas. Föräldrar kan gärna strunta i att titta för djupt i flaskan också. Egoföräldrar som faktiskt bara bryr sig om sig själva går bort.

Ok, hur gick det nu då. Jodå han kom på middagen och var på strålande humör som inget hänt, inget sagts. För första gången fick han betala sin middag själv och trots att vi alla är vuxna fick jag dåligt samvete över både det och att han fick ta sig hem för egen maskin. Den här gången gick och cyklade alla till restaurangen just för att slippa köra alla milen till nästnästa kommun.

Ingen på den sidan har fått veta att jag har en bulle i ugnen, inte farsa, bror, farbror, kusin men de på andra sidan samt på sambons sida vet och känns så mycket närmare.