och hur man nu ska hinna blogga är en gåta inser jag. Jag är glad om jag hinner äta en gång under dagen och duscha ibland.

Den lilla flickan kom ut efter tung graviditet, utdragen förlossning på 51 h med snabbt slutskede och avslut på operation på grund av cystan och så när hon kom var allt värt det förstås. Förlossningen på Östra är toppen, BB är skrot tyvärr. Fantastiskt hur kroppen kan sluta ha ont i ryggen direkt efter förlossningen stund och att man redan glömmer efter en månad att man inte tänkte göra om det.

22 januari föddes hon och blev nattsuddare som morsan. Hon gillar överhuvudtaget inte att sova. 8h/dygn med powernaps tycks gärna räcka.

Vilken tur att just vi fick världens finaste flicka som man bara är tokkär i.

Efter att ha krympt i två veckor ökar hon nu rejält från vecka till vecka. Från 53 cm och 3610 g till ner till 3000 g pga amningsstrul och ingen BB-hjälp till idag 59 cm och 5160 g.





Adios nu är jag mammaledig, MED barn - ljuvligt!!!

Jamen då var man föräldraledig, helt utan barn...?! Är det så det ska vara, eller var det bara jag som lyckades med detta?

En tredjedel av lönen är det som ska rocka runt livet och en bebis.

Where are U?

Imorse kl. 04 fastnade jag i nästan-hukställning och trodde jag skulle föda på plats i hemmet. Med lite förvärkar 3 st/h liggande i sängen med katten som huvudkudde lugnade allt plötsligt ner sig igen och jag fick sova mer. Nu är det åter lugna puckar och jag fattar ingenting.

Börjar fundera på om The Thing verkligen kan hitta ut, med tanke på pappans lokalsinne och tidpunkten är ju i alla fall senare än beräknad, vilket var väntat med min tidsoptimism.

Katten är mycket förtjust i Barbapapamobilen som riggats på barnsängen.

En dag efter BF och inga känningar just nu.

Grym smärta i ryggen sedan en månad nu, hela högersidan känns förfärlig och jag ber för att det ska kunna försvinna efter förlossningen.

Jag har lagrat med bra böcker till dagarna efter födseln på BB. Den 600-sidiga "En nästan vanlig man" tog slut i ett nafs.

Jag har beställt och hunnit få böckerna, nu saknas bara ett digitalpiano...och en bebis haha.

Träningen startade inte 1 januari igen, den är fortfarande nerlagd efter att jag sträckt mig i ryggen och behandlats hos kiropraktor. Men förmodligen spökar tumören från framsidan och trycker även den på mina revben så nu släpper inte värken någon gång under dagen.

Men jag sitter fortfarande med benen i kors. 2011-01-10 eller 2011-01-11 är ju schysta datum eller trettonde som oss systrar i släkten. Vem har bestämt att schyst ska stavas med ett s???

Magen står ut under kappan som inte går att stänga, efter att jag pulsat runt på isklädda gator känns det som om det kan vara förvärkar, men hur ska man veta det när man aldrig förr varit havande. Undrar vad barnvagnsdragande mammor tänker och deras män som med stora ögon tittar på en.

Det verkar dessutom som om alla tjejer tagit slut lagom till det är vår tur, tji fick jag med söta tjejkläder och att ta med dottern på mina pass, kanske fostrar en ny balettkille då´rå. Barabara The thing är frisk så spelar det ju ingen rock´n roll. 


Kan ju också fungera...=)

Imorgon till läkaren för fortsatt sjukskrivning sedan ska jag försöka att inte ha fler saker inbokade mer än barnmorskan ett par gånger till eventuellt.

Nu bara 5 dagar till BF. Och i huvudet moler nu lite lite huvudvärk igen som var värre igår och stillades med första två Alvedonen på ca 7 månader. Alvedon påverkar killarnas bildande av organ stod det ju i GP för inte så längesedan, men det får faktiskt vara färdigbildat där inne nu.

Och det blir när det blir när det blir...

Kanske var det att ta i lite att delta på ett medelpass i tisdags med begynnande storförkylning. Mådde verkligen inte Prima Ballerina dagen efter och trodde nästan att det var dags att föda.

Vi stannar hemma på Nyårsafton. I onsdags blev vi bjudna till andra blivande vänner på Nyårsdagen, som skulle föda om 3 veckor men på morgonen efter stod det på Facebook att vattnet gått 05.40 och nu har redan deras son kommit på "fel" sida året.

Jag har stillat mig med träningen ett par dagar och startar 1 januari igen, som om det skulle påverka, haha.

Gott Nytt År till dig!




Önskar Prinsessan med Ärten fortfarande på insidan magen. 

Egentligen är det 19 dagar kvar till BF.

Långa sittningar på julafton och hos alla släkter är inte någon favorit. Jag behöver ut och röra på mig.

Har varit en misslyckad julklappsköpare i år och det gör mig hormonledsen eftersom det är roligare att ge än att få. Det här armbandet som jag fick av sambo tycker jag mycket mycket mycket om.



Sedan fick jag praktiskt högtalare till min iPod som ska få följa med till BB om några veckor.

Jag har fått ett par nya vänner från föräldrargruppen, härligt, eftersom jag gett bort mina närmaste sådana nästan varje gång jag separerat efter långa förhållanden. Dessutom har jag sållat bort en del energislukande egocentriska vänner på vägen genom livet också.

Funderar på om inte storebrorsan också ska bort. På julafton såg han inte att syster var höggravid, mamma och jag fick peka, säga tydligt att det inte bara var han som gått upp. Grattis! och sedan var det inte mer snack om det. Vi frågar honom om ditten och datten men aldrig frågar han oss eller mor eller någon annan om hur de har det eller hur andra mår. Det finns liksom inget intresse för någon annan än sig själv och det ger mig precis ingenting att bara ses för att ge presenter till hans barn, honom eller hans tjej när han stängt av för all annan kontakt.

Jag fick mig ett spel på honom på Julafton och kände att jag fick passa mig för att förstöra för den jul som mamma och hennes sambo så fint förberett.

Vi fick "äran" att hämta upp honom och hans barn eftersom hans bil krånglade. När vi väl var framme hoppade han och barnen ur bilden tar sina grejer och går själva iväg mot mammas hus som om vi inte var ett sällskap som anlände. Vi hade mat med oss att bära, julklappar och en katt och fick med nöd och näppe med oss sakerna. När vi några minuter senare också anlände till huset hade jag surnat till och sa demonstrativt "Ja men tack för skjutsen och all bärhjälp då!" -Vadå svarade brorsan vi hade inga händer över. Barnen, 10 och 11 år, bar inget, brorsan hade lite paket i påsar. Jag kontrade med att det verkligen är något fel i hövvet på honom!!! 

När vi välkomnats med glögg satte vi vår trötta ben och innan mor hunnit sätta sig hade barnen och deras farsa lagt till sig själv av sill, potatis, lax som bara räckte till dem och som vi haft med oss eftersom barnen har råfiskdille. Ingen farsa som säger till, han beter ju sig exakt likadant så hur ska barnen veta något annat?

Jag vill inte bli som honom, jag vill inte uppfostra mina barn så, eller inte ha någon som helst uppfostran snarare. Hur kan en vuxen på 43 år vara sååååååå egocentrisk, självupptagen och ohyfsad trots att vi växt upp under samma tak, detta är för mig en gåta. Och så var det det där med Älska, glömma och förlåta - men till vilken nytta? Alltid finns det något odjur i alla släkter...

Puss och kram och vilken tur att jag har världens bästa mamma, syster och sambo och massa fina vänner.

Nu ut och röra rumpan så att inte ryggen smärtar.

Det börjar bli tungt och variation på ställningarna i sittande, gående, stående, liggande - är a och o.

Huvudvärken som plötsligt debuterat, efter nästan 8,5 månader helt utan, har äntligen lagt sig igen efter 5 dagar. Jag tycker det räcker helt och fullt med cystan, disksvaj, foguppluckring, magkatarr, nervkläm i hand, knä och fot, bråck på inte-vill-ha-stället och 2-4 h sömn per natt.



Är detta en förvarning på hur förlossningen ska komma att bli? Har The Thing övat upp mig i tålmodighet eller blir förlossningen a piece of cake? Den som lever får se. Det sprattlas något infernaliskt i alla fall.

Men försäkringskassan på föräldrapenning ville ha in inkomstuppgifter - en fjärde gång, eftersom datorsystemet inte tycks räcka från Gotland, till Stockholm och Östersund. Kan en systemvetare hjälpa de stackarna så att alla uppgifter under min mapp syns till alla inblandade på HP, SP, FP!?

Som sagt tålamodet har prövats fint det här året.



Idag har jag ätit frulle med lillsyrran på besök i Göteborg. Vi intog Le Pain på Vasagatan och hade en mysig systerstund.

Sambon ska på herrmiddag - så idag ska vi då rakt inte föda. 

Nu får det räcka med symptom innan jag kallas en fullfjädrad hypokondriker.
I fem dagar har jag försökt självbehandla mig själv efter konstens alla regler. Inget hjälpte mot denna åkommas namn som jag vägrar ta i min mun. Stort bräck på fel placering så kan vi säga.
 
Xyloproct, Xylocain, Alcosanal, olja, parfymfri tvål och en BADRING inköps och inget händer.
Hos sjukvårdsrådgivningen svarade de igår att jag borde åka in till sjukan då det kunde vara en blödning från magkatarren.

Idag for jag till min vårdcentral i Askim men fick direktremiss till Kirurgakuten Östra för att karva lite så här några veckor för The Things nedkomst. 

Tre timmar på Östra och sedan glider han in den mörke läkaren som ska göra undersökningen av mig. Sambo har ALDRIG sett mig med så fin julfärg i fejjan som under pågående undersökning. Ingen karvning idag, evntuell efter kommande förlossning. Det är bara att sprita, bedöva, behandla, äta laxersirap =( så är det borta på ett litet kick, en fjorton dagar till sådär bara... När den mörke skönheten började prata om att putta tillbaka bråcket inside sparkade The Thing infernaliskt och mitt lugna yttre spelade mig ett spratt. Vi sprang därifrån med patientband och e-recept. Kanske kanske kan man använda bandet på Liseberg imorgon och åka lite skojigheter för nu får jobbigheterna vara över.

Skön helg hälsar den tomatröda från sin badring.  

Hahaha, pengarna är slut, de 7800 kr som skulle räcka till januarislut. Igår på Apoteket fick jag stå med lång näsa då kortet inte medgav köp av den medicin jag måste äta varje dag i resten av mitt liv. Förnedrande, tungt och alldeles för jävligt.

397 samtal före på Havandeskapspenning och en miljon före på Sjukpenning. HP har beviljat och står och inväntar sjukpenning som blev sent på grund av mitt arbetes misstag, anmälde mig en månad sent att jag varit sjuk. Då hade jag hunnit få förfrågan om jag verkligen var sjuk eftersom det ena sjukintyget efter det andra skickades in samma dag av mig, men inget hördes från mitt jobb.

Och så står man då här för första gången med 200 kr på sitt konto inför hela december, jul och barnafödande - spännande - NOT!

Hur fördelar man pengarna inom "familjen"? Jag som aldrig haft delad ekonomi med någon av mina sambos, jag vill klara mig själv och vill jobba för egen lön (om än skitlärarlön). Hur gör ni andra rent praktiskt? Jag har ju ändå en sambo, alla blivande mammor har ju inte ens en närvarande pappa så jag borde nog verkligen inte gnälla!

Jag tycker att jag hållit humöret ok hittills men idag fick jag mig ett psykbryt. Tack vare en förstående mamma, omtänksam bonuspappa och stöttande sambo så kom jag till "botten" av ännu en dag närmare förlossningen.

I helgen ökade de jävla (ursäkta) smärtorna på ytterligare, dag- som kvällstid och jag vart helt gråtfärdig.

Kanske kanske att de nya smärtorna försvinner ett par månader efter. Men fram tills dess känns det som om jag behöver hämta kraft, men jag hinner inte det när måstena hopar sig.

Nu finns en omonterad spjälsäng i hemmet, ett dyrt babyskydd är inköpt och varför i hela friden sa ingen till mig vart man kan hyra babyskydd för bara 300 kr hela babytiden!!!

Vi vann en tradera-auktion på en BabyBjörn med ryggplatta igår och den hämtar jag imorgon.

Jag fixar mindre och mindre ranteri varje dag, men hur kan man psykbryta ihop för att man sovit 2 h under natten, suttit uppe och läst i skräddarställning med katten på knät.

Skyndar mig när jag väl rullat ur den trötta sängen, vilket tydligen inte gick så fort. Samlar ihop saker för att vara borta en hel dag. Mamsen skulle ha saker jag skulle komma ihåg från olika ställen i lägenheten - nycklar från mitt lederi, en blus jag har för mycket av, en tidning jag brukar ge vidare och jag skulle ha kläder att sitta både fint och grensle i och hinna lämna bilen i tid. Springer med en drickfrukost (Smoothie) då telefonen ringer och jag saknas på bilverkstaden, ingen bensin i tanken, inget lackstift hann hämtas, alla bildelar som skulle monteras var med och faktiskt jag också - med utsmetat smink mer liknande Ozzy Osbourne än en Prinsessa.

Hämtar bilen, priset hutlöst, vad är inte det om man ska klara sig på 7800 kr tills januari ut. Får skrapa hela bilen, invändigt det är nio graders kyla. Alla inköpta bildelar kvar i baksätet, in på verkstaden för att ta reda på om de gjort något och vad. 

Missade därmed informationen på Mölndals BB, men vet nu var ingången är- Östras information var toppen och kanske räcker det, eller tror ni de har julöppet...öh!

Stiftet upphämtat, pannkakssmet gjord och i pannorna och snart en nyttig pannkaksmiddag som tröst.
Annars är allting fint!  

Gårdagens morgon blev knapp eftersom fönsterbytargubben lovade att komma halv åtta så vi skulle hinna lämna in bilen i Mölndal klockan åtta och fortsätta vidare upp på Ultraljud nummer tre på Östra men inte hade han kommit ens till åtta.

Bilen hade de missat att skriva in på den bokade servicen, men på Östra hade de som vanligt koll. Bilen tog de in ändå och klonk-ljudet på höger sida berodde på att kräningningshammarstaget höger fram behövde bytas.



Massa gele på hela lilla magen och då överläkaren nog hörde att vi borde blunda för att missa könet svepte han över det sprattlande barnet illa kvickt. 2,2 kg barn av valfri sort. Cystan hade inte växt så mycket någon centimeter åt ena hållet, densamma på andra ledden, men eftersom barnet trycker på och har det trångt i den som sagt var lilla magen gör det ont ont ont. Överläkare Sporrong tycker att jag ska hålla mig kvar och välja dem så är de beredda om något skulle inträffa på grund av cystan vid förlossningen.

Jag har också fått karpaltunnelsyndrom på höger hand, sjukgymnasten och jag trodde först att det var annat. Och något supermärkligt i knät som smärtar så fort jag kommer när höger knä och jag som ska träna en del fyrfota - det går inte alls just nu. Trampar dock på 5-6 km om dagen på crosstrainern och mår just då förträffligt. Min bästa sida just nu får väl ändå sägas vara vänstervriden.

Känsliga läsare varnas

Jag tampas med försäkringskassan och är just nu gratis sjukskriven så alla skattebetalare kan tacka och bocka.

Eftersom de på Östra skrev ut Omeprazol mot den nya åkomman magkatarr bör jag undvika att läsa alla skräckhistorier på nätet. Jag särar på mitt dagliga B12-intag och dessa så är risken mindre att effekten tar ut varandra.




Strukturen på Omeprazol, enligt NO-fröken

Då jag var stor som en katt när jag föddes och brorsan som en hund frågade jag igår mamma i bastun vad sjutton hon åt för att göda oss så. Det var mest öl som de då rekommenderade. Jag äter ju i och för sig B12 och lite andra b-vitaminer, har liten mage men hinner väl få upp vikten på 2,2kg-ungen 250 g i veckan vilket borde bli runt 4,2 kg. Men ligger barnets vikt under 5 kg (herregud) så ska det inte vara så stor skillnad på huvudomfånget från 3-4 kg enligt min proffsväninna.

Jag gick till Posten som ju inte finns längre, Coop Konsum Avenyn, och skulle köpa fula frimärken som ska iväg till Försäkringskassan. Men det blev åter två ark med fina katter.

Brukar du köpa vilka frimärken som helst eller väljer du?
                                

Idag är du bara fjorton år yngre än storasyster. 25 år är nästan jämnt.

Puss och kram från mig, Prinsen och Kolmasken samt Ärtan förstås

Som skulle blivit...



Men istället nästan blev...