Kanske var det att ta i lite att delta på ett medelpass i tisdags med begynnande storförkylning. Mådde verkligen inte Prima Ballerina dagen efter och trodde nästan att det var dags att föda.

Vi stannar hemma på Nyårsafton. I onsdags blev vi bjudna till andra blivande vänner på Nyårsdagen, som skulle föda om 3 veckor men på morgonen efter stod det på Facebook att vattnet gått 05.40 och nu har redan deras son kommit på "fel" sida året.

Jag har stillat mig med träningen ett par dagar och startar 1 januari igen, som om det skulle påverka, haha.

Gott Nytt År till dig!




Önskar Prinsessan med Ärten fortfarande på insidan magen. 

Egentligen är det 19 dagar kvar till BF.

Långa sittningar på julafton och hos alla släkter är inte någon favorit. Jag behöver ut och röra på mig.

Har varit en misslyckad julklappsköpare i år och det gör mig hormonledsen eftersom det är roligare att ge än att få. Det här armbandet som jag fick av sambo tycker jag mycket mycket mycket om.



Sedan fick jag praktiskt högtalare till min iPod som ska få följa med till BB om några veckor.

Jag har fått ett par nya vänner från föräldrargruppen, härligt, eftersom jag gett bort mina närmaste sådana nästan varje gång jag separerat efter långa förhållanden. Dessutom har jag sållat bort en del energislukande egocentriska vänner på vägen genom livet också.

Funderar på om inte storebrorsan också ska bort. På julafton såg han inte att syster var höggravid, mamma och jag fick peka, säga tydligt att det inte bara var han som gått upp. Grattis! och sedan var det inte mer snack om det. Vi frågar honom om ditten och datten men aldrig frågar han oss eller mor eller någon annan om hur de har det eller hur andra mår. Det finns liksom inget intresse för någon annan än sig själv och det ger mig precis ingenting att bara ses för att ge presenter till hans barn, honom eller hans tjej när han stängt av för all annan kontakt.

Jag fick mig ett spel på honom på Julafton och kände att jag fick passa mig för att förstöra för den jul som mamma och hennes sambo så fint förberett.

Vi fick "äran" att hämta upp honom och hans barn eftersom hans bil krånglade. När vi väl var framme hoppade han och barnen ur bilden tar sina grejer och går själva iväg mot mammas hus som om vi inte var ett sällskap som anlände. Vi hade mat med oss att bära, julklappar och en katt och fick med nöd och näppe med oss sakerna. När vi några minuter senare också anlände till huset hade jag surnat till och sa demonstrativt "Ja men tack för skjutsen och all bärhjälp då!" -Vadå svarade brorsan vi hade inga händer över. Barnen, 10 och 11 år, bar inget, brorsan hade lite paket i påsar. Jag kontrade med att det verkligen är något fel i hövvet på honom!!! 

När vi välkomnats med glögg satte vi vår trötta ben och innan mor hunnit sätta sig hade barnen och deras farsa lagt till sig själv av sill, potatis, lax som bara räckte till dem och som vi haft med oss eftersom barnen har råfiskdille. Ingen farsa som säger till, han beter ju sig exakt likadant så hur ska barnen veta något annat?

Jag vill inte bli som honom, jag vill inte uppfostra mina barn så, eller inte ha någon som helst uppfostran snarare. Hur kan en vuxen på 43 år vara sååååååå egocentrisk, självupptagen och ohyfsad trots att vi växt upp under samma tak, detta är för mig en gåta. Och så var det det där med Älska, glömma och förlåta - men till vilken nytta? Alltid finns det något odjur i alla släkter...

Puss och kram och vilken tur att jag har världens bästa mamma, syster och sambo och massa fina vänner.

Nu ut och röra rumpan så att inte ryggen smärtar.

Det börjar bli tungt och variation på ställningarna i sittande, gående, stående, liggande - är a och o.

Huvudvärken som plötsligt debuterat, efter nästan 8,5 månader helt utan, har äntligen lagt sig igen efter 5 dagar. Jag tycker det räcker helt och fullt med cystan, disksvaj, foguppluckring, magkatarr, nervkläm i hand, knä och fot, bråck på inte-vill-ha-stället och 2-4 h sömn per natt.



Är detta en förvarning på hur förlossningen ska komma att bli? Har The Thing övat upp mig i tålmodighet eller blir förlossningen a piece of cake? Den som lever får se. Det sprattlas något infernaliskt i alla fall.

Men försäkringskassan på föräldrapenning ville ha in inkomstuppgifter - en fjärde gång, eftersom datorsystemet inte tycks räcka från Gotland, till Stockholm och Östersund. Kan en systemvetare hjälpa de stackarna så att alla uppgifter under min mapp syns till alla inblandade på HP, SP, FP!?

Som sagt tålamodet har prövats fint det här året.



Idag har jag ätit frulle med lillsyrran på besök i Göteborg. Vi intog Le Pain på Vasagatan och hade en mysig systerstund.

Sambon ska på herrmiddag - så idag ska vi då rakt inte föda. 

Nu får det räcka med symptom innan jag kallas en fullfjädrad hypokondriker.
I fem dagar har jag försökt självbehandla mig själv efter konstens alla regler. Inget hjälpte mot denna åkommas namn som jag vägrar ta i min mun. Stort bräck på fel placering så kan vi säga.
 
Xyloproct, Xylocain, Alcosanal, olja, parfymfri tvål och en BADRING inköps och inget händer.
Hos sjukvårdsrådgivningen svarade de igår att jag borde åka in till sjukan då det kunde vara en blödning från magkatarren.

Idag for jag till min vårdcentral i Askim men fick direktremiss till Kirurgakuten Östra för att karva lite så här några veckor för The Things nedkomst. 

Tre timmar på Östra och sedan glider han in den mörke läkaren som ska göra undersökningen av mig. Sambo har ALDRIG sett mig med så fin julfärg i fejjan som under pågående undersökning. Ingen karvning idag, evntuell efter kommande förlossning. Det är bara att sprita, bedöva, behandla, äta laxersirap =( så är det borta på ett litet kick, en fjorton dagar till sådär bara... När den mörke skönheten började prata om att putta tillbaka bråcket inside sparkade The Thing infernaliskt och mitt lugna yttre spelade mig ett spratt. Vi sprang därifrån med patientband och e-recept. Kanske kanske kan man använda bandet på Liseberg imorgon och åka lite skojigheter för nu får jobbigheterna vara över.

Skön helg hälsar den tomatröda från sin badring.  

Hahaha, pengarna är slut, de 7800 kr som skulle räcka till januarislut. Igår på Apoteket fick jag stå med lång näsa då kortet inte medgav köp av den medicin jag måste äta varje dag i resten av mitt liv. Förnedrande, tungt och alldeles för jävligt.

397 samtal före på Havandeskapspenning och en miljon före på Sjukpenning. HP har beviljat och står och inväntar sjukpenning som blev sent på grund av mitt arbetes misstag, anmälde mig en månad sent att jag varit sjuk. Då hade jag hunnit få förfrågan om jag verkligen var sjuk eftersom det ena sjukintyget efter det andra skickades in samma dag av mig, men inget hördes från mitt jobb.

Och så står man då här för första gången med 200 kr på sitt konto inför hela december, jul och barnafödande - spännande - NOT!

Hur fördelar man pengarna inom "familjen"? Jag som aldrig haft delad ekonomi med någon av mina sambos, jag vill klara mig själv och vill jobba för egen lön (om än skitlärarlön). Hur gör ni andra rent praktiskt? Jag har ju ändå en sambo, alla blivande mammor har ju inte ens en närvarande pappa så jag borde nog verkligen inte gnälla!