I förrgår började det plötsligt smärta som f-n även på fronten av Prinsessan. Det värkte utan uppehåll precis hela dagen och blev värre framåt kvällen då vi skulle varit på vår andra föräldrautbildningskväll. Världens finaste förlossningskoordinator pratade med mig och gav mig råd...och om det inte blev bättre så fick vi såklart komma in. Kvällen kom och jag fick ringa igen och underbara kooordinator nummer två tyckte vi skulle åka in till Östra specialförlossningsklinik för att kolla att Ärtan mådde bättre än jag.

Väl emottagen till trist väntrum blev vi snart omhändertagna uppe på våning fyra. Söta barnmorska Susanne gjorde CTG på Ärtan som pulsade på i allt från 135-180, Prinsessan fick kissa för att kolla att hon inte hade urinvägsinfektion och ut ur den kraftiga ådern på högerarmen togs lite blod.

Senare under natten kom ännu en barnmorska och frågade om Prinsen ville ha en sackosäck istället för att ligga med sin jacka som en av våra soprumsuteliggare direkt på golvet. Jag fick också en som jag försökte lägga i soffan och lagom till nästa sjok kom igång och smärtade som f-nf-n i magen kom läkaren och konstaterade efter ett antal mangeltryck i magen och uppåt att Prinsessan skulle få pröva på en ny diagnos nämligen magkatarr, tablett, hem och på morgonen mådde hon som just den prinsessa hon är. Till jobbet utan Prinsens vetskap, inget svar i någon av de två mobilerna så Prinsen åkte hem från jobbet för att kolla om vi låg där döda - Ärtan och mamman, men vi jobbade för fulla muggar sin nästnästsista dag på skolan några kommuner bort.

Och försäkringskassan svar på min Havandeskapspenning som skulle börjat i måndags lyser med sin frånvaro. En handläggningstid på två månader var tydligen lite för lite. Under tiden har jag åkt in och ut på akut- och jourmottagningar och hunnit bli sjukskriven heltid medan de skickar ut lönefrågor igen och igen och igen. Varje dag får jag ett brev men inget besked. Kan de kanske samköra sina register hade många nog blivit mäkta imponerade. Jag tjänar inte så varierat från månad till månad i mitt yrke, tycker det känns som om jag har samma lön som för 12-13 år sedan snarare...

Men på Östra finns det änglar och om de inte tagit emot en som de gjorde hade man känt sig mest hyponkondrisk, nu är man lugn och trygg och tacksam över att sådana änglar jobbar på rätt jobb.