Jag gick in till chefen med de fyra ultraljudsbilderna vi fick i tisdags och berättade att vi skulle ha fyrlingar i januari. Han stod bara som en fågelholk innan han gratulerade.


Snodd bild, jag har ingen scanner gott folk.

Vilket liv det är där inne kanske för att jag hade tränat 5 km en halvtimme innan. Barnmorskan var världens sötaste den här gången.

Sprattel och box, sträcka ut tungan, det var inte lätt att få en bild av rackarn. Hon såg vad det var men vi fattade inget, förutom det är en sprattelgubbe/gumma. Och hur kan man inte känna att det sparkar när det inte görs annat? Fast det är kanske när det gör ont i sidan. Sprattel tycks inte gilla när jag ligger på höger sida och själv gillar jag inte att ligga på någon sida alls för det gör förbannat ont att sova.

De två första långdagarna på jobbet gick som på räls och jag gäspade inte ens, sedan kom koman och jag kunde knappt hålla mig vaken på en dunderbra föreläsning samt när jag skulle köra hemåt. Igår sov jag verkligen HELA dagen 22-10 med massa avbrott och sedan fortsatte vi sova till 14. Har aldrig hänt!