Igår när jag kom till bilen och satte nyckeln i dörren och vred om, låste jag bilen. Mitt i Göteborgs city en tvärgata till de två kyrkliga uteliggarhärbärgena lyckades jag hitta en parkeringsplats på soponsdagen. Beredd på det värsta i bilen, vi brukar ju titt som tätt ha övernattare i sopförrådet, fann jag till min förutfattade förvåning (kan man ha sådan?) att allt var orört och till och med bananen fått ligga kvar på sätet och rattkryckan låg i fred, bredvid på golvet och mina lakritsromber låg undangömda i handskfacket.